Kroppen söker konstant att skapa balans – också kallad homeostas. I vår kropp finns det mängder av gungbrädor/processer som hela tiden ska balanseras – och allt vi bygger för balansering måste komma från det näringsintag vi får tillgång till, primärt genom vårt upptag genom tarmen.
En av de gungbrädor vi nog känner igen bäst är vår blodsocker kontroll.
Kroppen söker hela tiden att hålla sockret i våra blodbanor på en nivå av 4-6 mmol. Går vi under får vi lågt blodsocker vilket kan skapa dåligt humör och sug efter sött och går vi över får vi högt blodsocker som i sin tur har en massa obehagliga konsekvenser för oss.
4-6 mmol socker i blodet motsvarar på en genomsnittsvuxen ungefär 2 sockerbitar – vilket på vanligt svenska betyder att kroppen till var en tid eftersträvar att vi ska ska ha en sockermängd motsvarande 2 sockerbitar i våra blodbanor. Tänk då också på att intaget av tex 2.5 dl vanlig pasta motsvarar 10 sockerbitar i våran kropp som vi på något sätt snabbt måste ta hand om – för det blir katastrof om alla dessa 10 släpps ut i blodet för snabbt.
Många processer i våran kropp kan gå in och stödja varann. Tex så bygger kroppen ett antal olika proteiner/hormoner som genom olika processer kan gå in och höja blodsockret. Av dessa känner du nog igen Adrenalin. Andra blodsockerhöjande hormoner i kroppen är tex Noradrenalin, glukagon och kortisol.
Dvs att vi genom att stressa (adrenalin/noradrenalin/kortisol) kan höja vårt blodsocker, likaväl som vi kan göra det med frisättning av glukagon, eller intag av föda. Kroppen har alltså grundläggande en bra inbyggd förmåga att öka blodsockret, detta även utan att vi intar en massa mat.
När det gäller att sänka blodsockret så har vi bara en sak till vårt förfogande – Insulinet, där finns det ingen vikarie som kan gå in och stödja upp vid behov.
En tanke – Om vi biologisk har fler sätt att höja än att sänka – betyder det då inte att vi historisk sett har haft större behov av att kunna höja i förhållande till att kunna sänka ? Betyder det då inte att vi med den moderna kosten nu faktisk lyckas med att ta sönder något vi förmodligen aldrig har kunnat ta sönder förut i mänsklighetens lååånga historie ?
Insulinet är ett av våra chefshormoner som gör en massa olika saker, där blodsockersänkning bara är en. Om vi med konstant högt blodsocker (eller mycket svajigt sådant) hela tiden överaktiverar insulinet vad händer då ?
Det metabola syndromet med diabetes typ 2 är en välkänd konsekvens. Detta är baserat på en överaktiv insulinproduktion som kroppen till slut inte lyssnar på längre – dvs vi sitter både med högt insulin OCH högt blodsocker.
Diabetes typ 1 är i stället att kroppen har lagt ner produktion av insulin – dvs underfunktion.
Sedan pratar man nu om att Alzheimers också hänger på obalans i blodsocker/insulin hanteringen och därför har man nu börjat kalla Alzheimers – Diabetess typ 3.
Sockret är största boven i svajigt blodsocker/dålig blodsockerkontroll och där snackar vi inte bara om det synliga vita sockret. All stärkelse blir tex snabbt till socker i kroppen, och stärkelse finns i STORA mängder i pasta, ris och spannmål.
Sedan är vi olika disponerade för att kunna hantera stora mängder socker vilket gör att, där en person inte har något problem med svajigt blodsocker vid intag av en frukt eller ett glas juice, så får andra ett stort blodsockerpåslag. Och det drar igång olika processer i kroppen.
Vi ser idag diabetes typ 2 – det som tidigare kallades åldersdiabetes, diagnosticeras längre och längre ner i åldrarna. Många barn tampas idag både med övervikt och denna diabetes.
Hur blir deras livskvalitet, den långvariga konsekvensen av livslångt användande av insulinsprutor och det sk naturalförloppet, om det drar igång vid 10 års ålder i stället för vi 65 ?
Vilka andra saker händer i våra kroppar och hjärnor som är direkt/indirekt kopplade till konstant förhöjd blodsocker ? Och har vi förstått alla långsiktiga konsekvenser eller ligger det nya obehagliga överraskningar och lurar bakom hörnet ?
Ann Fernholm har skrivit ett antal böcker om sockrets påverkan i kroppen – kolla efter “ett sötare blod” och “det sötaste vi har”. Detta är böcker som är väl värda att läsa för att få en bättre inblick i var vi står kunskapsmässigt just nu.
Hur undviker vi då att få ett överaktiverad insulinsystem ? Genom lågkolhydratkost, gärna handmodellen (Anna Hallen). Se till att du får i dig alla aminosyrar kroppen behöver genom bra proteiner, ät varierad och mycket av grönsaker för vitaminer, mineraler, antioxidanter, fytonutrienter och mjuka fibrer och lägg till bra fett för mättnad. Och var inte rädd för fettet på dina proteinkällor.