Tristessen – en stor fiende

posted in: Funderingar | 0

GAH! Så kommer den där krypande känslan. Hjärnan är trött och kroppen är speedad. Förr löste jag det alldeles strålande med att bara stoppa nåt i munnen, om och om igen. Så lugnade hjärnan ner sig och det gick fint att sitta och jäsa i soffan. Nu blir jag irriterad istället. Sur, tvär och faktiskt ganska otrevlig. Och allt annat än rationell i mina argumentationer 😉 En sån känsla har smugit sig på mig hela dagen och nu på kvällskvisten är jag riktigt irriterad. Vilket fick mig att börja fundera på vad den kommer ifrån. Tristess! Jag är helt enkelt uttråkad!! Fast jag har inte lust att göra nåt. Så jag känner mig lite skitso 😉

Tog en rask promenad och det kändes faktiskt mycket bättre, skulle gärna fortsätta gå men det gick inte ihop med familjeliv och en sjuk dotter. Fick bli datorn i knät framför TV:n istället, gärna med lite musik på samtidigt. Fullt fräs i alla hörn. Det låter ju inte klokt, men då går mitt dopamin upp och jag känner mig mer tillfreds.

Det bästa vore väl egentligen att bara gå och lägga sig, som jag brukar råda mina klienter till. För dessa känslor är SÅ mycket vanligare än vad de flesta tror. Vi har ett samhälle fullt av stimuli, och ändå blir vi uttråkade. Eller kanske just därför, vi är så vana vid surret. Och det är en riktig sockerråttfälla! Vi får nämligen en kick av socker eller av att överäta, och dopaminet höjs.

Nej, det får nog bli att hitta meditationen i mitt liv, det är dags för det. Att komma lite närmare mig själv och faktiskt tycka det är ok att “lata” sig lite och tagga ner. Då tror jag att udden av tristessen ger med sig. Och det är ju faktiskt inte farligt att ha lite tråkigt ibland.

Bästa hälsningar Frida “sockerråttan”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.