Jisses – tiden går så fort. För 5 år sen anmälde jag mig till en kurs som förändrade hela mitt liv. Jag hade ett antal kilo extra, och skulle gå hem från jobbet med en årslön. Min första tanke var JAG KOMMER GÅ UPP 10 KG TILL PÅ EN MÅNAD när jag kan gå hemma och dra i skåpen hela dagarna. Så jag anmälde mig till en sockeravgiftning hos Bitten Jonsson och tänkte att jag skulle få en liten spark i baken i rätt riktning. Väl på kursen levererande Bitten snarare en käftsmäll när jag insåg att sockret faktiskt ställde till med en hel del problem för mig. Jag var extremt trött, ofta irriterad eller till och med arg, inte så nöjd med livet och faktiskt inte särskilt lycklig alls. Vi hade mycket gräl hemma och livet kändes allmänt motigt.
Efter 4 dagar åkte jag hem, ringde min man på vägen hem och bad honom rensa ur skåpen, och startade mitt nya liv. Kändes det svårt? Nja, inte egentligen. Jag var så fulltankad av kunskap om vad min tidigare livsstil hade utsatt mig för, och verktyg för hur jag skulle göra för att komma vidare. Jag hade insikt i vad som hände strax innan jag åt, och oftast handlade det om någon slags orätt. Jag kunde ha grälat med en familjemedlem, blivit stött av något nån sagt osv. Och känslan som följde av otillräcklighet ledde mig rakt ner i kakburken.
Under de första 3 månaderna var jag väldigt princip-fast och “körde enligt planen”. Mitt mindset från start har varit “den där är inte något för mig”, och det är hjälpt mig oerhört, och gör fortfarande. När hjärnan väl börjat fundera på om huruvida jag ska äta den där chokladkakan eller inte så är det extremt svårt att låta bli. Så därför har jag fokuserat på vad jag ska äta istället för vad jag inte ska äta. Och använt maten som ett sätt att få i mig näring istället för att unna mig, som jag gärna gjorde förut.
Vad har hänt på 5 år då? Ja, vad har inte hänt snarare.
- De känslor jag hade innan jag hamnade med handen i kakburken finns inte längre. Känslan av att vara orättvist behandlad, av att inte räcka till, inte vara bra nog osv. Har lärt mig att dessa kallas för falska känslor, vilket är väldigt vanligt när hjärnan är i obalans. Vilket är lätt att skapa när man stoppar i sig saker som inte våra kroppar är gjorda för att äta.
- Skillnaden i energi gör att jag ibland undrar om jag har mer än 24 timmar om dygnet som alla andra. Får ofta kommentaren “hur hinner du med allt”? Ja, det kan man ju undra men har helt enkelt galet mycket mer energi än tidigare.
- Den irritation eller ilska som jag tidigare kände dyker upp extremt sällan. Tidigare kunde jag t om se svart när jag blev arg, oerhört obehagligt, men det har inte hänt på flera år. Jag blir irriterad ibland, även om det är väldigt sällan. Men det kommer faktiskt bara i samband med att jag ätit nåt jag inte borde, tex om jag äter ute så kan det ju vara lite allt möjligt i maten. Några timmar senare, och framförallt dagen efter blir jag lättretlig. Men det är fullt möjligt att kontrollera, jag vet ju varför. Skämtet i familjen när någon surar är “vad har du ätit” och ofta stämmer det väldigt väl 😉
- Med tanke på att jag inte har så mycket falska känslor, jag har ork och energi och sällan är irriterad så blir det inte särskilt mycket bråk och dålig stämning hemma heller. Kan helt ärligt säga att jag är både nöjd med livet och lycklig idag. Och det enda jag gjort är att plocka bort söt smak och sånt som blir socker i kroppen dvs socker, sötningsmedel, mjölmat och snabba kolhydrater. Lätt värt!
Inlägget är skrivet 2019