Det är intressant detta fenomen om julefrossande. Det ska ätas hela dagen, och där emellan finns det en uppsjö godsaker framställda i en aldrig sinande mängd. Undrar hur länge det varit så? Inte hade vi ekonomi till julefrossande ens för 50 år sen? Så vart kommer det ifrån? Har det kommit med välfärden, med en stark livsmedelsindustri, eller är det vi sockerberoende som varit i farten och skyndat på det hela, för att ha en anledning till att faktiskt kunna äta obehindrat och obegränsat.
Julen är himmelen för en sockerberoende, eller helvetet till den som kommit till insikt om baksidan av det, baksmällan. Jag vet att många medresenärer på denna sockerfria resa har ångest i månader före julen. Kanske inte så mycket över allt socker, för det går ju att styra om man tex firar hemma. De flesta har ångest över trugandet som omgivningen utsätter en för. “Men ska du inte ha nåt ändå, det är ju ändå jul”. Att truga en sockerberoende i en dag kan innebära att denne sitter fast i sitt ätande i flera månader, eller år efteråt. Det handlar förstås om okunskap. Har man inte dessa problem själv är det ju svårt att förstå beteendet. Men det är ofta så det är. Sockerberoende är som vilket beroende som helst, och inte skulle jag fråga en alkoholist om hen vill ha en sup bara för att det är jul, det fattar ju alla. Och åker vi väl dit så är det kört, tills vi tar tag i det nästa gång och orkar resa oss och motstå igen.
Jag har varit sockerfri i snart 4 år. För mig är julen inte ångest eftersom sockret inte är en del av min jul. Visst äter folk runt omkring mig, men det stör mig inte längre. Min hjärna ser inte socker som något ätbart längre, vilket är väldigt skönt för då behöver jag inte köpslå med mig själv. Sen kan jag givetvis fastna i annat, en beroendehjärna är alltid en beroendehjärna. Men sockret är liksom osynligt, helt ointressant. För nu i alla fall.
Hemligheten ligger i att det inte går att äta lite. En alkoholist kan inte ta en sup på jul eller på lördagen, och en sockerberoende kan inte smaka ibland. Så om du känner igen dig i att inte kunna sluta äta, gör dig själv tjänsten och ta bort det triggande sockret. I mitt fall gäller det även frukt eftersom söt smak ger sug efter mer, och vips så sitter man med handen i godispåsen istället. Ibland kan jag ta ett äpple, men det är oerhört sött och faktiskt inte särskilt gott. Så smaklökarna förändras och det är inte längre någon uppoffring att inte äta det söta. Allt annat smakar ju så mycket godare istället när smaklökarna inte är fulla med socker, jag lovar.
Men tillbaka till det västenliga, vad handlar julen om egentligen? Är det verkligen sötsakerna som gör julen? Eller är det gemenskap, kärlek, familj och avkoppling? Vad betyder julen för dig, om du rannsakar dig själv?
Är det gemenskapen eller avkoppling, topp, då är det bara att fira jul och njuta av det med någon du tycker om.
Är det ätandet? Ja, då kanske det är dags att omvärdera. Vi lever ju inte för att äta, utan vi äter för att leva.
Jag önskar dig en riktig God Jul och hoppas du kan hitta ett sätt att må riktigt gott på denna underbara högtid!