Att ta till flykt när obehagliga känslor uppstår är något vi alla kan ta till – oavsett om du har ett beroende eller inte. Att tröstäta är faktiskt ganska normalt.
Om du inte har en beroendehjärna så hjälper det att ta hand om de känslor som orsaker flykt (eller ännu bättre – det som orsaker känslan….). Då försvinner behovet av flykt och man känner inte behovet av att tröstäta, om det är den flykten man tog till.
Om du däremot har en beroendehjärna, så ställer känslor till det – och för många – också ganska rejält. Där behöver du jobba på båda fronter. Ta hand om beroendet OCH lära dig hantera känslor som annars leder dig in i en negativ spiral.
Vad vi sett i vårt arbete med sockerberoende de senaste 6 åren, så kan man känsloäta utan att för den sakens skull ha en beroendehjärna, men vi har inte träffat en enda med socker/matberoende som inte också var känsloätare.
Och lösningen är ju faktiskt lite olika.
Utan beroendehjärnan kan du jobba fokuserat på känslofronten och den vägen reglera din relation till maten eller andra tekniker du använt för tröst eller flykt.
Med beroendehjärna så behöver du främst i början jobba med att ta dig ut ur beroendets grepp och läka hjärna och kropp, för att, när du kan se mer klart, ta hand om de underliggande känslor som sedan kommer poppa upp.
Som Bitten Jonsson sagt otaliga gångar – du kan inte terapiera en trasig hjärna, och när du sitter i järngreppet av ditt beroende så är det väldigt svårt att se vad som är äkta och falska känslor. De falska försvinner när du läker, och de äkta är de du sedan behöver ta tag i och lära dig att hantera utan att ta till tröst eller flykt i maten.
Hur vet du då om du är det ena eller det andra?
UNCOPE är ett enkelt formulär som du kan svara på för att förstå var du står. testa dig här: