I denna artikel tittar jag på forskning och beskriver belägg jag hittat som kan indikera att maten för vissa individer och under vissa omständigheter kan agera inkörsport till tyngre beroenden. Det handlar om individer med särskild känslighet för belöning, som eskalerar sitt bruk successivt från socialt godkända belöningar och smärtlindring till tyngre substanser, och som ofta också går tillbaka till dessa när de väl har lyckats lämna det tyngre beroendet bakom sig (eller gör det i processen för att lindra sin abstinens)
Observationer från behandlingshem
Under det senaste året har jag jobbat som timvikarie på HVB hem och hem för viss annan heldygnsvård för individer där stor andel har en eller flera NPF diagnoser kombinerat med tyngre beroenden som narkotika och alkohol. Under tiden jag vistats där har jag sett hur stort suget kan vara och hur svårt det är att göra slut med sitt beroende och återgå till ett liv i tillfrisknad. Detta särskild då individerna där, inte bara har problem med beroende och dess konsekvenser, men även har någon form av kognitiv funktionsnedsättning som försvårar tillfrisknandet.
Vad jag sett där och undrat över, är hur mycket sötsaker som konsumeras av dessa individer. I samtal med dessa har jag mötts av insikten att sötsaker/kakor/saft/läsk m.m av dessa används
1: för att lindra suget efter tyngre droger och
2: som stimulans eftersom de, trots stödjande aktiviteter, ofta känner sig uttråkade.
Det är tydligt att sötsakerna fyller en funktion hos dem som lindring av sug, smärtlindring och stimulans, och grundtanken – att det är bättre att ta en mazarin än att fortsätta med sin tyngre drog, kan jag också hålla helt med om.
Men vad händer då med tillfrisknandet – byter vi ett beroende med ett annat och hur lätt har individen till återfall om beroendet fortfarande understödjas av ett nytt utlopp?
I samtal med några av dessa personer har jag också mötts av det intressanta att de säger sig komma ihåg sin första ”sil” – som inte var alkohol eller illegala droger, men faktiskt sötsaker, som de kan minnas ett stort lyckorus ifrån som små barn. Det finns andra som även ger uttryck för något liknande, som t,ex den kända gitarristen Eric Clapton, vars berättelse finns att hitta på Youtube
Lotta Skog Borglund, SMART psykiatri, skriver i nummer 2 2019 av HVB&LSS guiden om begreppet orkidébarn, människor med genetiskt medfödd känslighet för dopamin, en artikel som bekräftar denna observation av känslighet hos individer med samsjuklighet/beroende.
Observationer från arbetet med individer med problematisk förhållande till maten
Ut över mina timmar på behandlingshem så arbetar jag även inom LevaSockerfri(.se) med att hjälpa vuxna med fysisk/psykisk ohälsa där en katalysator ofta är ett problematisk förhållande till maten. Här möter vi människor som ofta har missbruk av mat på något sätt, men vi träffar även på en del som har eller haft fler utlopp både i substanser och processer.
Av dessa anledningar ville jag titta på aktuell forskning för att förstå om det kan finnas en koppling mellan belöningen i den ”söta maten” och andra former av beroenden. Vi pratar ju gärna om cannabis/marijuana som generell inkörsport till tyngre droger, men vad om även maten vi äter, för vissa individer under vissa omständigheter, kan tjäna samma funktion?
Olika definitioner av beroende
Låt oss titta lite på det här med definition av beroende, för många skulle börja med att slå hårt tillbaka på en sådan hypotes och säga att mat/specifika livsmedel inte är eller kan vara beroendeframkallande på samma sätt som substanser som alkohol, narkotika, tobak eller kaffe. Mat behöver vi äta, det är grundläggande för vår överlevnad och därigenom ger den också en naturlig belöning som är viktig för att säkra vår överlevnad.
Beroende har lite olika definitioner beroende på vad du tittar på. Den rent medicinska definitionen är toleransökning. ICD-10 och DSM-5 har tydliga kriterier för vad som kan räknas som beroende eller inte och läkarförbundet The American Society of Addiction Medicine, ASAM, har en sammanfattande definition av beroende som låter såhär:
Beroende är en kronisk hjärnsjukdom och inte bara ett beteendeproblem relaterat till för mycket alkohol, narkotika, spel eller sex.
I grunden är inte beroende bara ett socialt problem eller ett moraliskt problem eller ett kriminellt problem. Det är ett problem i hjärnan vars beteende manifesteras i de andra områdena (Ref Pressmeddelande från Michael Miller, ansvarig för framtagandet av den nya definitionen).
Enligt denna definition är beroende en primär sjukdom och alltså inte ett resultat av andra orsaker så som emotionella eller psykiatriska problem. Beroende anses även vara kronisk och att den måste behandlas under hela livet.
Bakgrunden till ASAMs definition sägs vara de senaste tjugo årens framsteg inom neurovetenskapen, som visar att beroendesjukdomar leder till förändringar i hjärnan som ersätter hälsosamma beteenden med missbruksbeteenden. Även impulskontrollen och bedömningsförmågan påverkas av sjukdomen, vilket leder till en dysfunktionell strävan efter belöning i form av alkohol och andra droger.
Enligt ASAM kan den beroende inte själv välja att avstå från antisociala eller farliga beteenden, eftersom beroendet stör tänkandet, kännandet och uppfattningsförmågan.
Många kanske skyller på att de behöver ta till droger som självmedicinering, för att lösa och uthärda sina problem, men tänk om det är tvärtom – att många får/ökar sina problem just för att de tagit till självmedicinering och snabba belöningar för att göra ett problem mer uthärdligt.
På behandlingshemmet använder de boende egna pengar för att generellt sett kunna säkra tillgång till sötsaker, bullar, glass, hel/halvfabrikat, läsk och energidryck. Mitt antagande är att detta är för att lindra/smärtlindra i stället för med alkohol/tyngre droger som de avstår, i alla fall för stunden, och detta verkar även eskalera i snabbt ökande i mängd över tid, vilket finner stöd för beroende både genom ASAMs definition och den medicinska definitionen av beroende.
Belöning/smärtlindring
Beroende är hårt kopplat till hjärnans belöningscenter och/eller smärtlindring och olika droger ger olika effekter, vilket gör att vi väljer olika droger efter vilken som ger oss bäst effekt utifrån våra behov.
Att vi belönar oss själva eller smärtlindrar gör oss inte automatiskt till beroende – Det är när vi tappar kontrollen och fortsätter med beteendet trots medvetna negativa konsekvenser, vi börjar kunna prata om missbruk och beroende.
Om vi tittar specifikt på belöning, så är vi biokemiskt olika känsliga och tar större risker för att uppnå belöning desto mer belöningskänsliga vi är (Ref 1). Hur många i världen som har belöningskänslig hjärna, är oklart, men gissningsvis så är fler belöningskänsliga än inte eftersom detta har varit en evolutionär fördel tidigare i världen (tänk jägar/samlarsamhällen) när belöning fungerade som en extra bra drivkraft till överlevnad.
I dagens samhälle har det dock blivit en nackdel, som nyttjas stort i marknadsföring av alla sortens produkter. Överallt möts vi av intryck som antingen är till för att trigga våra rädslor eller för att vi ska tänka belöning – att det ska vi unna oss, för det är vi värd.
Ref 1, pekar på att missbruk kan kopplas till högre belöningskänslighet i hjärnan och att mycket tyder på att det är känsligheten som leder till missbruk och inte tvärtom.
Belöning är kopplat till vårt dopaminerga system och fysisk/psykisk smärtlindring (ref 2) hittar vi t.ex naturligt genom våra egna endorfiner och genom att tillföra opioider. Både egen-genererade endorfiner och tillförda opioider fungerar utmärkt som smärtlindring, men både ger över tid tillvänjning och toleransökning, klassiskt inom den medicinska definitionen av beroende.
Vissa individer verkar ha generellt lägre nivåer av dopamin och större mängd receptorer som behöver fyllas (ref.0 och 2), vilket leder till större risktagande för att balansera och känna sig nöjd, och det är detta jag här kallar en belöningskänslig hjärna.
Trauma/genetik
Sedan har vi den ständigt pågående diskussionen om beroendet kan vara genetiskt (Ref 2) eller traumabaserat (ref 3), där jag skulle gissa att många addicts har en kombination av båda.
Enligt ASAMs definition av beroende, så finns det en genetisk bas och frågan vi kan ställa oss är; hur stor andel av befolkningen har genetiskt anlag för att bli beroende? Självklart utvecklar inte alla beroende bara för att man har genetiskt anlag, det beror ju helt på hur tillåtande och aktiverande miljön är (Ref 0, orkide/maskros barn).
De flesta av oss kan lätt bli beroende om vi utsättas för beroendeframkallande substanser, som vi t.ex ser i opioida beroendeepidemin (oxycodon/oxycontin) i USA just nu (ref 4).
Om vi inte har den genetiskt belöningskänsliga hjärnan går det dock att tillfriskna ifrån beroende när vi väl slutar droga, tar oss igenom abstinens och adresserar traumat. Detta såg man tydligt när Vietnam veteranerna vände hem från kriget. Många där hade missbrukat heroin, och en överraskande stor andel slutade självmant när de väl kom hem. (ref 5).
Slutsatsen blir då, att med genetiska anlag genom extra belöningskänslighet, är det mycket svårare att sluta då hjärnan från början har en annan känslighet, och därmed benägenhet att lättare fastna i missbruk, som man också fann i artikeln ref 6.
Substanser/Processer
Om man då har en belöningskänslig hjärna som har lätt för att fastna i beroenden – vad finns det då att bli beroende av?
Klassiska droger är såklart illegala/legala narkotikaklassade substanser och alkohol, men i grunden finns det mycket mer som påverkar hjärnans belöningscentrar – oavsett om det gäller smärtlindring eller belöning, som det också beskrivs i ref 7
Här delas beroendeskapande upp i två olika klasser – substanser och processer, där man menar på att processer kan vara lika påverkande som substanser. Bland sådana processer finner vi t.ex, kasinospel, on-line gaming/sociala medier, shopping, arbete, sex, ät-beroende och träning. Spelberoende som det senast godkända beroendet inom processerna, och ät-beroende ofta klassat som ätstörningar som bulimi, anorexi, hetsätning och extrem fetma.
Även fast man som individ missbrukar dessa processer så blir det först ett uttalat problem när det får konsekvenser genom kontrollförlust, försämrad hälsa och genom att andra saker försakas, d.v.s många kan missbruka, men inte alla av dessa behöver uppfatta det som en beroendeproblematik.
Oavsett om vi upplever det som beroende, så är alla dessa processer något vi kan ta till för kortsiktig belöning till en belöningshungrande hjärna, alternativt distraktion, lindring eller flykt från (smärtsamma) känslor.
Lättare/tyngre droger
Hur ser det då ut bland substanserna? Finns det annat än alkohol och narkotika som kan klassas som beroendeframkallande substanser?
Här hittar vi också kaffe och nikotin som substanser som framkallar beroende både utifrån den medicinska termen med toleransökning och ICD-10 /DSM-5. Dessa beroenden har dock inte lika långtgående konsekvenser som tyngre narkotikaklassade droger som t.ex kokain ger, men kroppen genomgår tillvänjning, toleransökning och man får abstinens när man slutar.
Dessa ”droger” är dock helt accepterade av samhället, fast nikotinet begränsas i samhället genom information om dess långsiktigt skadliga effekter på kroppen
Kan livsmedel vara beroendeframkallande?
Med kaffe närmar vi oss en gråzon. Majoriteten som dricker den medger att de är beroende av kaffet som substans, som resulterar i huvudvärk, koncentrationssvårigheter eller irritation om man inte får sin dryck, men här ser vi inga begränsningar i samhällets bemötande av det.
Konsekvenserna är inte så tunga, men man kan fundera på om den skulle godkännas som livsmedel om vi hade börjat införa den i vår kosthållning idag i stället för, som vi gjorde det, för 400 år sedan, här i västra Europa.
I modern tid har vi hittat fler livsmedel som påverkar till beroendebeteende. Dessa är mycket omdebatterade och med låg acceptans för problematik i samhället, men problemet finns där icke desto mindre.
Elisabeth Jerlhag Holm, Beroendeforskare, docent, Sektionen för farmakologi Göteborgs Universitet har forskat på hur det vita sockret påverkar belöningscentret. Det gör hon i sin sammanställning kring Beroende, belöning och socker (ref 20), som tydligt visar på att sockret påverkar belöningscentret hos möss lika mycket som vissa droger och ger samma beroendebeteenden som andra droger.
I Sverige har Bitten Jonsson, legitimerad sjuksköterska, addictionspecialist, tillsammans med Socionomen Börje Dahl jobbat aktivt för att ta fram ett verktyg för patologisk användande av socker som substans. Detta baseras på ADDIS och kallas SUGAR (Sugar Use General Assessment Recording) (Ref 21). Denna certifiering ingår i SUGAR i utbildningen som Bitten gör, då det visat sig vara ett oöverträffat instrument vid motiverande samtal för någon med sockerberoende och som underlag för behandlingsplanering. SUGAR, är ett bedömnings- och framtida diagnosinstrument baserat på ICD 10. Att lära sig skillnaden mellan skadligt bruk (tröstätande, fel ätande, stress ätande) och hjärnsjukdomen sockerberoende är livsviktigt för att kunna ge rätt behandling.
Börje Dahl uttrycker även att utan diagnostik är beroendesjukdomarna hemlösa och så länge SUGAR diagnostik verktyget inte används så kan sockerberoende som specifikt utlopp i beroende inte få en accepterad plats i samhället.
Baserat på detta kan vi alltså diagnosticera sockerberoende om vi bara accepterar att detta är en beroendeframkallande substans (ref 8, 9, 10, 20).
Ut över detta kan vi även hitta smärtlindrande opioid-peptider (små fragment av större proteiner) i maten vi äter idag. I mjölken från våra moderna kor hittar vi peptiden BetaCasoMorfin-7 som fragment av kaseinet och av glutenproteinet i vårt moderna vete (Triticum Aestivum) kan vi stycka av peptiderna Gliadorfin och Glutenexorfin, (ref 11, 12, 13, 14). Att de har kommit med vår moderna kor och moderna vete pekar också på att vi inte tidigare i historien hade tillgång till dessa opioid-peptider i maten på samma sätt.
Men bara för att vi kan få det i oss så behöver det väl inte betyda att det kan ta sig till hjärnan som belöning, kan man då argumentera. Och det vore korrekt om inte det var så att Karl Reichelt (Ref 15) har påvisat att man hittat tydlig koppling mellan tarm och hjärna, där opioid-peptider (som påvisade i ref 11,12,13,14) kan tränga igenom blod/hjärnbarriären och faktiskt påverka våra hjärnor. Resultatet av detta blir då att det vi äter faktiskt kan bidra med mindre beståndsdelar som går in och tar plats i hjärnan som belöning eller smärtlindring.
Detta är dock väldigt kontroversiellt och omdiskuterat och det kan behövas mer oberoende forskning på området, men i arbetet med LevaSockerfri ser vi tydligt konsekvenserna av detta med människor som beskriver komplett kontrollförlust i beteende kring maten, tydligt kopplat till vissa livsmedel som det vita sockret, livsmedel med vete (bullar, kakor/pasta/bröd) och mejerier på komjölk, precist som vilken narkoman eller alkoholist kan göra det kring just sin drog. Så här skulle jag säga att forskningen ganska enkelt inte hunnit ifatt verkligheten.
Livsmedelsindustrin/reklamens makt/belöning
Hur ser acceptansen då ut i samhället?
Jag skulle säga att den är mycket låg, och där anser jag att vi faller lite på eget grepp. Vi är alla mer eller mindre påverkade av belöningen och smärtlindringen som vissa livsmedel kan ge, och det grumlar även vårt omdöme, vilket gör att vi inte vill se eller ta tag i problemet.
Låt oss anta att livsmedelsindustrin faktiskt är väldigt medveten om det faktum att viss mat belönar och skapar craving efter mer.
Varför skulle annars mesta reklam vi ser omkring oss vara så inriktad på att unna oss och belöna oss, där maten ofta står i centrum. Vi går igång på utseende, smak, doft och de känslor som reklamerna förmedlar, för att vi ska hålla oss till specifika märken och köpa mer.
Mycket mat är idag designat utifrån maximal belöning, för att vi ska vilja ha mer (ref 16). Här nämnas också att urvalet på hyllorna i affärerna genomgår ett kontinuerligt urval av det som ger mest belöning och ökad konsumtion, då vi som människor väljer det godaste. Därför är det också det som produceras och säljer bäst över tid.
Vi skulle behöva fundera lite mer över vad det är vi stoppar i munnen och inte hela tiden agera på belöningen som maten ger, för den har i dagens samhälle blivit kontraproduktiv med processat näringsfattig mat som belönar hjärnan mer än den naturliga, o-processade – den utan innehållsförteckning.
Och har man en belöningskänslig hjärna, så är det inte svårt att gissa vad det är som föredras att stoppa i munnen.
Tidig/sen introduktion till beroendeframkallande substanser/processer
I ref 17 beskrivs översiktligt att tidig introduktion till beroendeframkallande processer eller substanser kan leda till tyngre konsekvenser för individen i vuxen ålder, i förhållande till senare introduktion.
När vi tittar på barn i Sverige idag finns det några väldigt tydliga beroendeframkallande element som införs tidigt, t.ex (högt) intag av söta livsmedel och (mycket) skärmtid.
Skärmtiden är mycket ifrågasatt genom Hjärnforskaren Anders Hansens sommarprat och hans programserie på TV om hjärnan. Om designat ultra-processat mat (dit vi kan räkna godis, chips, energidryck, läsk, hel och halvfabrikat och mesta glassen som hittas i frysdisken) också har denna belönande och beroendeframkallande påverkan på hjärnan, så är det väl minst lika problematiskt att utsätta våra barn för detta i tidig ålder, då särskild för de som har en belöningskänslig hjärna som går igång på detta lite extra.
Utifrån detta anser jag att vi bör vara mycket oroliga för vad detta gör med dagens barn och ungdomar längre fram – när toleransen för dopaminkickarna som ges av dessa ökar och inte längre räcker till för en hjärna som vant sig vid påfyllning av dessa ständiga kickar/belöningar.
Kvinnlig/manlig skillnad i beroende
Forskning, som t.ex ref 18, pekar på att det finns skillnader i beroende mellan det män och kvinnor. Hjärnorna påverkas olika, både när det gäller introduktion, toleransökning, underhållsfas (bruk utan positiva effekter, för att hålla abstinensen borta), abstinens och återfall.
Ref. 18 pekar på att det är många faktorer som spelar in, men en tydlig sådan är de stora skillnaderna i hormonbalanser mellan könen och att östrogen/östradiol svängningarna i den kvinnliga kroppen är kopplat till kvinnors beroende och intensiteten kan ses ofta följa hormonbalansen.
Enligt ref 18 så fastnar kvinnor generellt sett fortare och hårdare och får ofta mer konsekvenser av substansberoende som tex kokain och heroin och män har en tendens att fastna hårdare och med tyngre konsekvenser kring alkoholen.
I mitt arbete med människor med problematiska förhållanden till maten är det oftast kvinnor som har kapitulerat och ber aktivt om hjälp. De är då ofta sjukskrivna för utbrändhet och depressioner. Ofta har de andra följdsjukdomar som t.ex diabetes typ II (eller är pre-diabetiker), högt blodtryck och fibromyalgi. Ytterst sällan träffar vi män som söker hjälp kring matproblematik. Det ser vi också tydligt när vi tittar på statistik kring ätstörningar där det som oftast är tjejer som hamnar i denna problematik. Enligt ref 19, så är det typiskt fördelat på 10% killar och 90% tjejer som behandlas för ätstörningar.
Mina reflektioner
Baserat på den fakta jag hittat i forskningen och refererat till här så tänkte jag nu reflektera fritt.
Barn är i princip alltid dragna till det söta. Detta är vad de föredrar om de själv får välja och det är upp till föräldrarna att vägleda och guida små barn att testa många olika livsmedel både gällande utseende, konsistens och smak. Vad händer om vi vuxna inte hanterar detta ansvaret och låter barnen välja själv och låter dem få allt mer av den söta maten?
Här börjar vi belöningsresan som följer oss hela vägen genom livet. Vårt smaksinne utvecklas genom barndomen men om den i huvudsak får lättsmälta söta/salta livsmedel att utvecklas på kommer det ge aversion mot det som har andra mer komplexa smaker med inslag av surt, beskt och umami.
Den ultra-processade maten är dessutom designat att vara god och maximalt belönande, för att vi ska välja denna framför annat, så det är klart att när vi väl fått smak för den – så ger den naturliga maten inte alls samma resultat i belöning, varför vi utan kunskap eller insikt om näringsvärdet i maten i ökande grad kommer välja belöning framför näring.
När belöningen uteblir för att toleransen har ökat – så blir även godispåsarna större och större och vi dricker mer och mer läsk och energidrycker som ökar på belöningen ytterligare – och ökar toleransen.
Lägg därtill mobiler, TV-spel och sociala medier (t.ex FB/Insta/Snapchat), så har vi skapat en extrem konstant dopamindusch till våra barn och ungdomars hjärnor (och så även för oss vuxna, men vi har ju faktiskt haft en hel del år i livet innan denna belastningen kom till oss, så vi klarar oss bättre)
Vad blir då nästa steg? När toleransen ökat och det inte längre fylls på i den takten som hjärnan kräver? Resulterar det då i sömnstörningar, depression och koncentrationssvårigheter? Uttråkade barn och ungdomar som blir stökiga och utagerande för att fylla på en dopaminhungrande och dopaminresistent hjärna. Blir nästa steg antidepressiva, sömnpiller, NPF diagnoser och medföljande medicinering, när det i grunden är dopaminberoende/resistens i en belöningskänslig hjärna det handlar om?
Hur funkar det för de av oss som har en genetiskt mer belöningskänslig hjärna, och som har ett större behov av att tillföra dopamin för att fungera i samhällets strukturer med skola och utbildning, och tycka livet är kul?
Blir det inte mycket lättare då att ta till andra stimulanser om de blir tillgängliga – och här tänker jag när vi kommer upp i tonåren. Om maten och spelandet inte längre räcker till och ångesten och oron har slagit till i en överbelastad hjärna, är det då inte lätt att känna att alkoholen eller drogerna nu hjälper till att fylla tomrummet?
Hur ser vi då att barnet/tonåringen är ute på ett skråplan?
(Citat nedan från Anna Hallen Buitenhuis, ADHD coach)
1. Barnet eller tonåringen blir sur eller arg när du stänger av eller sätter ramar för ätandet.
2. Barnet eller tonåringen vet inte vad de ska göra i stället.
3. Barnet eller tonåringen klarar inte av en vecka utan spel/mobil utan panik.
4. Barnet eller tonåringen behöver socker, fett, gluten, koffein och/eller taurin var dag – och fixar oftast så det får detta.
I arbetet med LevaSockerfri hör vi ofta våra klienter uttrycka att de i barndomen var ”sockerråttor” och hade tydlig förkärlek för den vita maten (vita sockret, bröd, kakor, bullar och pasta). Många ljög, gömde och smög med maten och var manipulativa för att kunna se till att ha konstant tillgång, även när vuxna satte gränser. Många var överaktiva eller sågs som ”lata” och många hade magproblem och tjockångest.
Hjälper överkonsumtion av den ”vita” maten i tidig barndom till att öka problem med hyperaktivitet, aggression, motivation och sömn senare i livet, om du redan från början har en belöningskänslig hjärna?
Är den söta maten en katalysator till att skapa fler unga med problem som med effektiva diagnosverktyg klassas som NPF diagnoser?
Så länge vi håller oss till maten som belöning i barndomen verkar forskningen jag tagit med här i rapporten peka på att båda könen drabbas lika hårt, och här tänker jag speciellt på att det först är i puberteten vi får större svängningar och skillnader i hormonbalanserna.
Väl i puberteten verkar killarna ha en större benägenhet att kunna flytta utlopp i beroendet till alkoholen som nästa socialt accepterade drog och där kan jag tänka mig att tjejerna stannar kvar i relationen till maten längre med tanke på att så många fler tjejer procentuellt utvecklar ätstörningar än killar.
Om tjejerna i tonåren eller senare sedan får chansen att testa på legala receptbelagda droger eller illegala droger, så kan jag tänka mig att de lättare utvecklar beroendekarriären åt det hållet. Men då det i de flesta kretsar är mindre socialt accepterat än alkoholen är det procentuellt färre som byter karriär åt det hållet, och många kvinnor med belöningskänslig hjärna verkar stanna kvar i maten som sin tröst, belöning och smärtlindring.
De få män jag träffat på med insikt i sin matproblematik är gärna nyktra alkoholister som i backspegeln inser att de nu flyttat utloppet till maten, men att det också faktiskt var första drogen som de bara återupptagit när de plockade bort alkoholen.
Erfarenhetsmässigt ser jag också att människor med fetma som gör en gastric bypass ofta utvecklar alkoholism ganska snabbt därefter, om inte man jobbar med det mentala ut över själva operationen. De har tydligt satt stopp för det primära utloppet som maten innebär och med en obehandlad beroendeproblematik söker då bara annat utlopp där alkoholen är ett enkelt, socialt accepterad och väl fungerande alternativ.
Hur ser det då ut kring barnen i utsatta familjer där föräldrarna har beroendeproblematik och/eller samsjuklighet? Risken att de har samma genetiska belöningskänslighet som föräldrarna är stor, och risken att de hamnar i utsatta situationer är också stor, i förhållande till barn med stabilare familjeförhållanden.
Vilken mat får de tillgång till som barn? Forskning visar ju även att det finns ett samband mellan hälsa och socioekonomiska grupper där mindre bemedlade familjer ofta har större problem med fetma och ohälsa generellt. Är det faktiskt så att de inte köper sämre mat för att de har mindre pengar men att den sämre mathållningen är med bland fler andra faktorer till att hålla dem i en samhällsgrupp med sämre förutsättningar?
Hur många av dessa tar till maten som sin största källa till medicinering? och hur många får problem som barn och unga som klassas som ätstörningar och självskadebeteende? Och vilken hjälp får de?
Det skulle vara intressant att förstå, hur stor andel av unga vuxna som hamnar på behandlingshem med tunga missbruk och samsjuklighet, som har en sådan bakgrund.
Skräpmat är billig mat – och den är konstruerad för maximal belöning. Har du dåligt med pengar och prioriterar andra saker än maten, så är det lätt att ta till de enkla lösningar som bara ser till att långsiktigt försämra de egna förutsättningarna.
I mitt eget hem har vi stor fokus på att maten ska vara bra, näringsrik och tillagad från grunden. Där har jag gjort en jämförelse med de schablonvärden som konsumentverket har satt för månadskostnaden för mat för olika kön i olika åldrar (ref 22), och vår matbudget stämmer mycket väl in på detta. Det behöver alltså inte vara dyrare att satsa på bra mat. Vi väljer dock bort hel- och halvfabrikat, läsk och energidryck och minskar drastiskt på konsumtion av godis, kakor och bullar. Då finns det plats för bra val kring näringsrik och nyttig mat.
Konklusion
Denna kedja av reflektioner finns det såklart inga entydiga bevis på genom specifik forskning, men frågorna är värda att ställa, och om det verkligen är så, anser jag att det finns bra belägg för att kunna anta att vissa (beroendeframkallande) livsmedel, under vissa förutsättningar och för vissa individer kan vara inkörsport till tyngre substanser/beroenden som Alkohol och Droger.
Eftersom de livsmedel jag tagit upp här i rapporten idag inte erkännas som beroendeframkallande substanser anser jag att vi sitter på en tickande bomb. Individer med beroendeproblematik kring livsmedel som substanser eller ätandet som process (eller kombinationen därav) motarbetas genom att deras problematik inte har en officiell diagnos och att de därför inte heller kan få adekvat hjälp inom vården – Det finns inget uppdrag att hjälpa på ett sätt som faktiskt stödjer dessa individer i deras problematik. Att man då skulle kunna äta lite av allt, och att fokus ligger på symtombehandling, tex. viktminskning, känns som ett hån. Detta är ju bara ett resultat av beroendet och inte en grundorsak.
Problemet blir ännu värre för de med kognitiva svårigheter där det inte går att prata till logik och långsiktighet och där et val av mat med hög belöningsfaktor blir ett ganska naturligt och logisk val om inte andra har kunskap och kan sätta en yttre och tydlig gräns.
Hur hjälper vi då till med att vända på detta? I samhället i stort borde vi sätta fokus på de skadliga effekterna av mat och dryck med (konstruerad) hög belöningsfaktor. Där kan vi med fördel ta vid lära av hur nikotin och alkohol hanteras idag, tex med information på förpackningarna. Det kan också ha ett värde att titta på processen för hur vi har kommit fram till dagens sätt att hantera nikotin och alkohol och hur det idag kommuniceras kring skadliga effekter av tex socker och sötade drycker. Där tycker jag mig se många paralleller.
I fråga om hjälp till barn och ungdomar i riskgrupp borde vi få till familjestöd som även jobbar med kostfrågor och vi borde även kunna erbjuda HVB stödboenden med inbyggd kost och beteendefokus som del av stödprogrammet, för att kunna hjälpa unga med självskadebeteenden och psykisk ohälsa på ett bättre sätt än vi gör idag. Förhoppningsvist kan vi den vägen ge relevant hjälp innan dessa hamnar i beroendeproblematik med tyngre droger.
För vuxna med samsjuklighet och beroendeproblematik borde vi som del av fullgod behandling i det senare skedet av behandlingen, när individen jobbar i processen för att ta sig tillbaka till en normal vardag, också lägga in ett element av byggande av nya vanor, och kunskapsbyggande kring maten och bättre val i vardagen. Detta så individen har möjlighet att jobba aktivt med sitt tillfrisknande med kunskap om bättre och sämre val i vardagen som på sikt påverkar risken för återfall till tyngre beroenden.
Vi borde ta in SUGAR verktyget i behandlingsplaneringen på lika fot som t.ex med ADDIS, för att kunna jobba tydligt och aktivt med mat som egen beroendeproblematik. Då blir det tydligt var insatserna ska läggas och matberoendet får plats på beroendekartan på lika fot med andra utlopp.
Som min sista kommentar – Jag efterfrågar mer oberoende forskning kring orsak och verkan runt den belönande maten. Kanske Kostfonden (ref 23) kan förmås att titta på detta?
Referenser:
Ref 0: Lotta Borg Skoglund, Senior Medical Director på SMART psykiatri, artikel I HVB&LSS guiden.se Nr 2 2019, Hjärnan blir Kidnappad. https://www.hvbguiden.se/hvblss-varlden.htm
Ref 1: Behavioural Control and reward sensitivity in adolescents Risk taking behaviour https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5313488/
Ref 2: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5350036/
Ref 4: https://www.svt.se/special/de-tvingas-tackla-opioidkrisen-i-USA/
Ref 5: https://jamesclear.com/heroin-habits
Ref 6: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3506170/
Ref 7: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3354400/
Ref 8: Davis A. Wiss, Nicole Avena, Pedro Rada, Sugar addiction – from evolution to revolution; https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6234835/
There is strong evidence of the existence of sugar addiction, both at preclinical and clinical level. Our model has demonstrated that five out of eleven criteria for SUD are met, specifically: use of larger amounts and for longer than intended, craving, hazardous use, tolerance, and withdrawal
Ref 9: what is the evidence for “food addiction” a systematic review https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5946262/
Ref 10 : Nicole Avena, Pedro Rada, Bartley G Hoebel; Evidence for Sugar Addiction: Behavioural and neurochemical effects of intermittent, excessive sugar intake https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2235907/
Ref 11: https://4health.se/opioida-peptider-anledningen-att-mjol-och-mejeriprodukter-ar-beroendeframkallande
Ref 12: Charlotte Erlanson-Albertsson, professor medicinsk & fysiologisk kemi, Lunds Universitet, ”Peptider från mat och deras inverkan på hälsa och sjukdom”. https://www.tv4.se/efter-tio/artiklar/charlotte-om-sambandet-mellan-kost-och-autism-4fc0122b04bf72519400b543
Ref 13: Whiteley P, Shattock P, Carr K, Hooper M, Todd L. (2010) How could a gluten- and casein-free diet ameliorate symptoms associated with autism spectrum conditions? Autism Insights 2: 39-53
Ref 14: Whiteley P, Haracopos D, Knivsberg A-M, Reichelt KL, Parlar S, Jacobsen J, Seim A, Pedersen L, Schondel M, Shattock P. (2010) The ScanBrit randomised controlled singleblind study of a gluten- and casein-free dietary intervention for children with autism spectrum disorder. Nutritional Neuroscience 13: 87-100
Ref 15: Karl Reichelt, M.D. Rikshospitalet, Oslo, ”The probability and possibility of a gut to brain connection” http://gluten-free.org/reichelt.html
Ref 16: Tyngre podden – Industriellt framtagen mat är designad för att vara belönande och beroendeframkallande. Dietisten och doktorand Filippa Juul och Jacob Guidol (Tyngre) diskuterar Filippas forskning på ultraprocessad mat och fetma. http://hwcdn.libsyn.com/p/4/c/9/4c9664de18f82de9/tyngre_traningssnack_avsnitt_116.mp3?c_id=18878759&cs_id=18878759&expiration=1572003837&hwt=2b4308187768c5d5c3b7aaa0f5b9167c Lyssna Från 00:39:45 till 00:45:53 –
Ref 17: Konsekvenser av tidig introduktion till beroendeframkallande substanser eller processer https://www.ohelfamily.org/?q=mental_health/addiction_children_and_adolescents
Ref 18: sex difference, gender and addiction https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5120656/
Ref 19: Könsskillnader och ätstörningar http://www.atstorning.se/om-atstorningar/om-atstorningar/3677-2/
Ref 20: Beroende, belöning och socker, Elisabeth Jerlhag Holm,http://snf.ideon.se/wp-content/uploads/2014/12/Beroende-belo%CC%88ning-och-socker-Elisabet-Jerlhag-Holm.pdf
Ref 21: Bitten Jonsson, legitimerad sjuksköterska, addictionspecialist och ADDIS® och SUGAR® behörig, Börje Dahl, Socionom; SUGAR som diagnos för sockerberoende; https://www.bittensaddiction.com/sugar/
Ref 22: konsumentverkets schablon matkostnader; https://www.konsumentverket.se/globalassets/publikationer/privatekonomi/kostnadsberakningar-matkostnader-2019-konsumentverket.pdf
Ref 23: Kostfonden https://www.kostfonden.se/
Mycket bra skrivet, Frida!
Jag tror att du är inne på ett mycket viktigt spår här!
PS. Ursäkta: “Bra skrivet, Charlotte” skulle det ju vara 😉