Kom hem från Egypten i söndags. Trots att vi ätit ganska bra får jag alltid i mig en del skräp när jag inte lagar maten själv. Idag sitter jag på kontoret och känner rastlösheten i kroppen. SUG! Har det inte så ofta numera, och inser nu mer än någonsin hur skönt det är att slippa det där suget. Det kidnappar hjärnan totalt! Lekte med tanken “men vad är jag egentligen sugen på”. Jag brukar säga så här till mina klienter att om du kan tänka dig att äta ett ägg, så gör det (då är du hungrig). Men om du inte kan tänka dig det så har du sug. Jag vill definitivt inte ha ett ägg just nu.
Att stoppa godis i munnen finns inte riktigt i min värld längre, tänker inte ens tanken. Men har suttit och klurat idag på vad skulle hända om jag gjorde det? Inser att suget ändå inte skulle ge med sig. Det ger bara upphov till mer sug. Och sug vill jag inte ha! Det gör mig okoncentrerad, rastlös och lite irriterad.
Nästa gång jag reser får jag ha en bättre plan. Frös in smör och tog med till Egypten, men cocosfett hade varit enklare att hantera. Eller en tub majonnäs i handväskan. Märker alltid tydligt när hjärnan får för lite fett. Den stänger liksom ner och reptilhjärnan tar över, och hur smart är den 😉
Alla beroenden skapar ju sug, chokladen minst lika mycket som amfetamin. Chokladen är dock mycket lättare att få tag i, så vi sockerberoende har ofta en tuffare väg att vandra. Jag är SÅ tacksam för att jag vandrat på den i 4 år, och att suget numera kommer vid slarv och är hanterbart! Jag vet att det “bara” är att vänta ut det, vara varsam mot mig själv och äta bra mat.