Reklamens makt

posted in: Funderingar, Livsstil | 0

Vi bestämde oss för drygt ett år sedan för att säga upp alla TV abonnemang och enbart använda play tjänster. Det har varit en härlig tid där vi helt och hållet bestämd när vi vill titta och vad vi vill titta på – och i stort sett reklamfritt. Vilken befrielse att slippa bli bombarderade med bilder och ljud som enbart uppmanar till köp Köp KÖP

En påminnelse har jag nu fått genom att 11åringen ville titta på Robinson och det går på TV4 som även har fullt med reklam i sin play tjänst.

Alkoholen är sedan länge bortplockad och får inte reklameras för – men spelbolagen och “hittepåmatbranchen” har goda tider och fullkomligen sköljer över oss med lockande erbjudanden som lycka och tillfredsställelse om vi bara äter deras produkter eller spelar deras spel. För det är vi värda – anser de att vi ska intala oss själva. Rakt ner i skuldfällan och det metabola syndromet.

Vårt samhälle är sjukt !!! Allt handlar om konsumption, alla medel är tillåtna och reklambranchen vet sedan länge att det som driver på i vårt belöningscenter är det som säljer bäst.

Det bästa är om man kan erbjuda något som stiller dåligt samvete, skuldkänslor eller ger ursäkter för att “unna sig”.

Ramlade in i denna pelaren här om dagen i vårt lokala inköpscenter :

För de 25% av befolkningen, som har det som kan defineras som en normishjärna utifrån ett beroendeperspektiv, fungerar reklamen inte alls – för de är inte ens sugna och om de är så är det inget problem att faktiskt äta en kolafudge och nöja sig med det.

Och det är inte dem reklamen är till för – det är de andra 75%, för vilka en kolafudge aldrig räcker – där skålen eller påsen töms om man börjat med att ta en (och vem kan ärligt säga sig fri från att ha gjort det någon gång? – om du aldrig gjort det – då tillhör du de 25% ovan)

Med läkerolen kan man i stället “unna sig”, belöna sig och samtidigt hitta en väg ut ur ett “skadligt” beteende, som den tömda kolafudgepåsen är tecken på. och det är såklart bra i grunden.

Men för 25% av dessa 75% (dvs 20% av totalen) skapar innehållet i läkerolasken sug efter “the real thing” – vilket gör att dessa 20% aldrig får sluta kämpa för att låta bli – och nästa steg blir kanske att också köpa kolafudgepåsen och tömma den med.

För de 20% – Se det som en parallel till att sprutnarkomanen injicerar placebo eller alkoholisten dricker alhoholfri öl och att de hoppas på att det löser biffen att nöja sig med känslan av nålen eller smaken på ölen….absurt.

Undrar hur öppet det pratas om detta inom reklambranschen ?

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.