Idag firar jag 20 år bröllopsdag med min älskade make.
– Vi har så bra ett förhållande att jag direkt kan säga att jag är redo att kasta in 20 år till – inbillar mig att han känner likadant 🙂
Och vilken underbar dag detta är idag. 25 graders värme och hög blå himmel. Träden har fina gröna löv och fåglarna kvittrar. Det blir inte bättre än såhär.
Har jobbat förmiddagen i Mjärdevi och åt lunch där med en god vän – då vi kom att prata om det här med öde och karma.
Under detta samtalet slogs jag av en intressant reflektion. Om det inte hade varit för min problematiska mage, min IBS – så hade jag och min man Magnus nog aldrig träffats!!
Vi backar bandet…..24 år….
Jag var anställd på Ericsson i DK, bodde på en liten ort på Jylländska västkusten kallad Struer, och jobbade med support, installation och utbildning av Ericssons kunder på Ericssons produkter.
’94 reste jag mycket till Sverige, Ungern och lite olika länder i Asien. Bland annat hade jag ett uppdrag i Malaysia som växelvist skulle ta mig fram och tillbaka mellan Malaysia och Danmark under en del av hösten.
På första resan ner dit pajade magen!!!
Och hemma emellan uppdragen konstaterade både jag och min arbetsgivare att magen inte hann komma i ett läge så det gick för mig att åka ner då det var dags igen. En kollega till mig fick ta över uppdraget och jag fick då vänta några extra dagar hemma och sedan ta hans uppdrag i Ungern – om magen hunnit repa sig. Det gjorde den, och jag åkte till Ungern i stället för kollegan.
Väl i Ungern jobbade jag på en installation av ett system där många svenskar var involverade – däribland bekanta till mig – Det nyblivna paret Johanna Lundin och Magnus Jäder. Under uppdraget i Ungern blev vi nära vänner och mot slutet av uppdraget föreslog de att jag skulle komma till Sverige och jobba mer permanent. Detta avslog jag snällt och åkte hem till Struer.
Väl där insåg jag att det var dags att gå vidare och kontaktade då Johanna och frågade henne om de menade alvar. En månad senare satt jag på planet till Sverige och en korttidsanställning på 6 mdr i Stockholm.
Bara några få veckor efter att jag flyttat till Stockholm var jag bjuden på en fest hos en av mina nya kolleger. Hon hade just förlovad sig och köpt hus. Hennes förlovade hade bjudet in en av sina kolleger, vilket visade sig vara Magnus. Och resten är historie…..
Så mina magproblem kan jag utpeka som den enskilda faktorn som ledde mig på vägen till att flytta till Sverige, träffa Magnus och därmed skapa det liv jag har idag. Det hade jag definitivt inte en tanke på då jag under en vecka i Augusti 1994 var kedjat hemma till toaletten!
INGET är så illa att det inte är bra för något och vi vet aldrig vad framtiden har i sitt sköte för oss. Livet ger oss smäller – men det är hur vi väljer att förhålla oss till det som formar vem vi är och hur bra livet blir – och du vet ALDRIG vad som faktiskt påverkar framtiden. Det är ofta de små besluten som vi inte ens är medvetna om som kommer ha störst betydelse för hur det faktiskt blir.