Vad är sockerberoende för dig?

Beroende låter generellt väldigt hårt och skamfyllt. Det tycker i alla fall de flesta av våra klienter. Som vi skrev om i lucka 1 vill de flesta istället helst hamna i “facket” för skadligt bruk, för det känns inte lika illa.

För mig (Frida) har det varit en förutsättning att sätta etikett på mitt beteende kring socker för att komma vidare. Om jag hade fortsatt i tron om att “det är väl bara att skärpa till sig” eller “jag kan sluta när jag vill, måste bara få bättre karaktär” så hade jag högst sannolikt ätit ihjäl mig en dag. Det var först när jag förstod att jag var sockerberoende och dessutom på väg in i alkoholism som jag kunde förmå mig att göra något åt det. En skadligt brukare kan skärpa till sig och lägga ner ätande, men för en beroende-hjärna behövs något annat.

Jag var tvungen att stänga bakdörren för att kunna öppna dörren till det liv jag faktiskt vill leva på riktigt, och det hjälpte väldigt väl med insikten om att jag var just sockerberoende.

Jag tror att vi kan äta av många olika anledningar, absolut! Men en beroendehjärna föds man med då den till ganska stor del är ärftlig. Jag kommer ihåg mitt beteende kring sött när jag var barn, då jag letade kakor i frysen, gjorde egen smet när ingen såg och stal hostmedicin ur grannens kyl. Jag har absolut en beroende-hjärna.

Vad tror du, har du det också? Ett väldigt bra verktyg för att få svar på det är att göra en SUGAR-utredning, då får du veta. Och vet du att det inte finns någon återvändo, så är det mycket enklare att hitta motivationen till att göra något åt det. Det var i alla fall avgörande för mig. Du kan läsa mer om detta här.

Om man föds med en speciell hjärna, är det rimligt att det ska vara skamfyllt då?

Nja, jag tycker faktiskt inte det.

Jag tycker att det är bättre att göra det bästa av situationen, istället för att sätta på sig offerkoftan och tycka att livet är orättvist. Det kommer garanterat inte ta dig framåt.

Ibland kan jag se fördelen med att vara sockerberoende. Det betyder att jag inte kan äta sånt trams som faktiskt ingen mår särskilt bra av. En skadligt brukare kan ju faktiskt äta skräp i perioder utan att för det få kontrollförlust över det, MEN det betyder ju inte att hen mår särskilt bra av det. Nu vet jag att om jag inte vill få konsekvenserna av att äta skräp så behöver jag låta bli, annars tappar jag greppet igen. Och det vill jag ju faktiskt inte. Att gå tillbaka till det liv jag levde för 7 år sen skulle vara rena självmordet faktiskt.

Så var stolt över din hjärna och använd den på det sätt den är bäst lämpad för (vilket förstås är helt individuellt).

Och om du börjat inse att du inte kan hantera det själv, så ge dig gåvan att ta hjälp, det är det bästa jag har gjort i alla fall. Nu lever jag det liv jag själv vill och är stolt över min hjärna 🙂

För att se alla andra adventskalenderinlägg så kan du kolla här

Träffar: 0

close

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.