Fick en liten reflektion idag, då jag bjöd en bekant på en kopp kaffe och till svar fick – Nej tack jag får inte dricka kaffe.
Min första tanke var – får inte – vem är det som sätter förbud för min bekanta att dricka kaffe och varför? Menar han egentligen KAN INTE för att han inte tål? eller har personen i fråga bestämd sig för att han INTE VILL dricka kaffe men uttrycker det som får inte?
Då insåg jag vilken otrolig skillnad det ligger i betydelsen av de olika orden och att det är viktigt vad vi intalar oss själva.
Hos mig tolkas orden såhär:
FÅR INTE: betyder i min värld att något eller någon utanför mig sätter upp gränsar som jag egentligen inte vill ha. Jag vill – men hindras av någon yttre anledning i att fullfölja. Min egen vilja är satt ut spel – men i tanken så kanske jag redan jobbar på att hitta en väg runt hindret så jag kan göra det egentligen vill.
KAN INTE: ser jag som att någonting relaterat till mig som person hindrar mig från att göra något jag egentligen önskar och vill. Hur kan jag röja detta hinder ur vägen så jag kan fullfölja mitt önskemål blir en naturlig nästa tanke på detta.
VILL INTE: Här har jag en inre drivkraft att avstå någonting jag av någon anledning bedömer inte är bra för mig. Jag kanske både får och har förmågan att göra – men väljer ändå att avstå.
Hur pratar vi med oss själva?
Vad händer hos dig innan du tar till det där förbaskade återfallet?
Hur vi väljer att använda orden när vi talar till oss själva ger en laddning som vi känslomässigt reagerar på.
Även fast det ibland är en fråga om får inte eller kan inte – så är det bra om vi mentalt intalar oss själva att det är något vi INTE VILL – då blir motivationen så mycket starkare och vi slutar leta ursäkter för att ta oss runt frågan.
Vilken kategori använder du som oftast? – Reflektera gärna en stund över vad detta gör för din tillfrisknad.