Inlärt beteende

posted in: Funderingar, Livsstil | 0

Vår hjärna och kropp är förunderlig och jobbar ständigt för att säkra vår arts överlevnad. Jag funderar dock på om inte människans beteende också någonstans kommer leda till vår undergång – att våra beteenden nu för tiden säkrar kortsiktig succé men långsiktig katastrof.

Vi lever idag ett liv som är väldigt långt från det artegna som vi har säkrat artens fortlevnad med genom många hundra tusen år. Om vi tänker oss den grottlevande nomadiska jägar/samlaren och jämför med den moderna människan så är vi biokemisk i stort set samma konstruktion men våra liv skiljer sig ofantligt mycket åt. Tex. den mängd information och intryck jägar/samlaren processerade under ett helt liv ska vi ta in under väsentligt kortare spann – hjärnan jobbar på högtryck med att ta in, sålla och sortera och får ALDRIG ledigt.

Mängden människor vi interagerar med i stort och smått skiljer sig också väsentligt, men samhörighet och tillhörighet värderas mycket mindre i dagens samhälle. Vi är individualiserade och egocentrerade på ett sätt vi aldrig skådat förut. Vad gör denna ensamheten för oss, om vi är byggda för gemenskap och tillhörighet och inte får den? Som grottmänniskor var det likställd med dödsdom att vara ensam. Vi behövde varandra för allas överlevnad.

Detta nya är något vi lärt oss på kort tid i mänsklighetens historie och våra ungdomar idag är första generation som genom att vara ständigt uppkopplade växer upp och anser det naturligt med ett enormt informationsflöde, där vi är sociala i cyberspace och fler och fler umgås utan att lära sig att läsa det subtila kroppsspråket som följer med i vår kommunikation med varandra. Vart det tar oss är det ingen som i nuläget kan svara på, men det är inget som på lång sikt gynner den enskildas välmående och hälsa – det är jag ganska övertygat om.

Att lära sig – dvs att bygga nya motorvägar i hjärnan, är såklart lätt att göra om det inte finns en massa gamla väger där redan, varför ungdomarna har så mycket lättare för att anpassa sig än vi äldra generationer har, och det är också enkelt att förstå att ju äldre vi blir och därmed får fler och fler väluppkörda motorväger i hjärnan, så blir det svårare och svårare att ändra beteende.

Ett mycket tydligt exempel på inlärt beteende insåg jag här om dagen när jag gosade med våran katt. Sedan vi fick hem honom för 4,5 år sedan har jag alltid gosat med honom genom att lägga honom på ryggen i mitt knä och börjar med att röra honom i ansikte, nacke och huvud. Intressant är då att det första han gör om jag lyfter upp honom i min famn är att han lägger en tass mot min kind eller hake. Det är så han lärt sig att kommunicera vid kroppskontakt och det belönas med gos – och i slutändan att han slipper gå ut och jaga sin mat själv. Vad händer då om andra utanför familjen tar upp honom – jo de tror han attackerar och blir rädda och släpper ner honom. Hans beteende är inte allmänt accepterat av alla, men till 90%, så därför fortsätter han.

Kolla din egen katt/hund – vad av djurets beteende är naturligt för djuret och vilket är tillärt i samspel med människan?

För kattens del finns det ju ett annat tydligt tillärt beteende: Vuxna kattar emellan kommunicerar tyst med kroppsspråk och ögonkontakt. De pratar inte med ljud!! Men vi har lärt våra katter att kommunicera med ljud genom att vi pratar med dem. Hur många har inte suttit och “pratat” med sin katt genom att härma dens mjauande?

Djuren ändrar beteende för att det stärkar deras chans för överlevnad i samspel med människan, men samma beteende riskerar också att försvaga dem utan människan. Frågan är, hur enkelt det går att ändra om det krävs för överlevnad! Där är instinkt viktigt och där har våra domesticerade djur ju faktiskt en hel del att dra på om det skulle behövas.

Tillbaka till dagens barn och unga – hur mycket av deras kunskaper och beteenden är inlärta och hur mycket ligger i vårt DNA, och var krockar detta i dagens samhälle? Hur blir det när de växer upp och ska lära upp nästa generation och de inte har någon erfarenhet av ett liv som inte är ständigt uppkopplat och med all världens information tillgänglig med ett knapptryck. Hur sårbara blir vi då om tekniken felar ?

Hur blir det när grottmänniskans biokemi kombineras med nutidens tillärda beteende – Vad händer med oss fysiskt? och psykiskt?

Jag har inga klara svar men det är bara att vi ser oss omkring. Hur många kan idag sägas vara på riktigt helt friska? hur mycket fysisk och psykisk ohälsa finns det inte i och omkring oss?

Kosten är basen – där får vi våra byggstenar som våra biokemiska funktioner ska byggas ihop från, men hur vi väljer/tvingas leva våra liv påverkar med stor kraft hur byggstenarna används – och till vad i våra kroppar.

För vårt eget välmående kan vi med fördel titta över hur vi lever vårt liv och ta tag i de värsta hälsobovarna – de beteenden som skapar stor stress i våra kroppar. Vi behöver därtill skapa utrymme för skratt, fysisk gemenskap (i motsats den den uppkopplade), avkoppling och lugna/lediga tankar.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.